an attempt to tip the scales

igår åkte jag, anna, sofia och hennes pojkvän till helsingborg för att se håkan och kent. kent var bättre vad jag hade förväntat mig. under konserten klängde jag på världens brat i grönt vilket var soft för han var inte svettig och hoppade inte runt. dessutom skyddade han mig från seriöst världens svettigaste killar/gubbar. den ena kom emot mig en gång och lämnade blöta droppar på min arm. men det använde jag braten till och torkade av allt på honom. den enda jobbiga var en hög äcklig gubbe som stampade mig på foten en gång annars så blev alla utom jag nerskvätta av svetten från gubbarna eller hamnade i bråk med den höga gubben eller fick en tänd ciggarett mot armen. en brat är bra att ha i alla lägen.


jag låter som värsta bratälskaren. synd att dem är så fula bara.