an attempt to tip the scales

där stod jag för ungefär exakt på minuten för ett år sedan och dog av välbehag till världens typ finaste låt. och nu dör jag igen.
jag har sagt det förr men man ser min kamera (det är den som tar så långsamt så det ser ut som att jag filmar), det gör det hela lite mer verkligt mitt i det overkliga.

idag är det ett år sen jag träffade conor och han spelade för den enda nyktra i hela publiken. kan man bli nöjdare elleh?
detta firas med bright eyes hela natten och lite annat smått och gott.
rubriken är förövrigt den sista låten med conor innan jag träffade honom. och om man vet vad han sjunger måste man ju ta det som ett tecken. hehe, nöff.

mina killar ♥

 

inatt sov jag hos moa. vi kollade på mia och klara. dem är knasiga.

jag har bakat fetaste bullarna. det var egentligen meningen att det skulle bli lussebullar men tja, det blev det inte. nu ska jag äta dem där bullarna som jag egentligen inte orkar eftersom jag alltid äter mig mätt på degen. det är dessutom mycket godare än själva bullarna.

jag har läst en barnbok på 90 sidor, lyssnat på i'm wide awake, it's morning och skebokvarnsvägen 209, kollat i min thåströmbok som jag fick i julklapp, stirrat upp i taket, målat på min hand, tvättat bort det med saliv, släckt lampan i ett försök till att somna. det tog inte mer än två minuter innan jag gick upp och satte mig vid datan istället. mest för att jag var törstig och inte hade borstat tänderna men också för att jag inte är van vid att lägga mig så här tidigt.

idag gick jag för första gången en promenad ensam på en lördagkväll. allt för att slippa ensamheten. jag gick den långa vägen till skolan. den enda personen som jag mötte var en kille på moped. jag kände igen hans tröja men jag vet inte vem det var. det kändes som att jag hade feber för jag hade ont i hela kroppen samtidigt som jag frös och svettades. när jag väl var utanför skolan ryckte jag i dörrhandtaget för att se om det var öppet. det var det inte. jag stod ett tag och glodde upp mot mitt gamla klassrum och tänkte på att jag aldrig mer kommer att vara där inne. jag letade efter plastblomman som jag och moa kastade ner en gång i buskarna men jag kunde inte hitta någon. allén var tom och jag hoppades nästan att det skulle vara någon innebandyträning eller något inne i gympasalen trots att jag vet att det är en helgdag och att de flesta har sommaruppehåll. det var självklart ingen där. jag stod på bron ett tag och såg ner på alla bilar och en ambulans som åkte under den. det låg säkert femtio ölburkar på gräset mellan de två vägbanorna. sedan gick jag hemåt. jag önskar att jag hade någon att vara med.

jag har beslutsångest och vet inte om jag ska köpa en ipod med 80 gb eller 8 gb i minne. det skiljer bara 500 mellan dem men det som är skönt med en ny ipod är att jag ville ha en mindre. men jag kommer inte att klara av att behöva tänka på att jag inte har något minne kvar för fler låtar. så jag vet inte. jdiljfsmkdskjnf.

någon som är snäll och vill hjälpa mig?

min kära ipod har nog lagt av för gott. det krossar mitt hjärta ganska mycket. jag ska antagligen köpa denna 8 gb ipod om några dagar, för jag klarar mig inte utan musik någon lång tid. (det värsta är att jag hade ALL min musik på den gamla som inte går att kopiera in på datan)

hihihihihi

inatt kollade jag i genom lite grejer och insåg att jag verkligen var stört KÄR i conor förra sommaren. alltså inte fankärlek utan jag var verkligen kär på riktigt. så där kär har jag aldrig varit. det är väl därför jag inte kan bli förtjust i någon nuförtiden. all kärlek tog slut.

 
här är en bild på snubben så att ni förstår hur snygg han är och hur jag tänkte.

på fredag åker jag och moa till halmstad för att bo i annas lägenhet. det ska bli ball. vi ska kolla på massamassa filmer och lyssna på brabra musik.

ikväll är avslutningsbalen. det betyder att 9an är slut. högstadiet är slut. allt är slut. och jag vill inte sluta på allé. jag vill inte börja i en ny jävla klass på en ny jävla skola i en ny jävla ort. jag trodde aldrig att jag skulle sluta på allé när jag började där, för fyra år är egentligen jävligt länge. men det känns som förra veckan när jag stod svimfärdig på skolgården och väntade på att alla skulle samlas. och jag ville verkligen inte börja på någon ny skola då heller.
men som sagt, ikväll är det bal. det känns stort och otroligt töntigt. vi slutar ju bara 9an. men jag ska gå i alla fall efter en del fundering. det största problemet är att jag inte vet vad jag ska ha för klänning. sicket i-landsproblem.